BERLIN 36

 

Judinna i OS med hakkors på bröstet

 

Vilka svenska nyheter slog upp stort, att världens första rymdkvinna fyllde 80 två dagar före Internationella kvinnodagen?

Nej – det förstås – hon var ju ryska. Då var det inget att nämna.

Valentina Teresjkova snurrade 1963 under två dygn 48 gånger runt jorden ensam i en liten bubbla. Det är fortfarande den enda rymdfärd som genomförts med endast kvinnlig besättning. I Sverige är hon dock antagligen mest känd för avslutningsvinjetten i SVTs Vetenskapens värld, där hon syns i en gammal TV-ruta visslande i sin rymdkapsel.

I sin egenskap av kosmonaut var Teresjkova statstjänsteman, så kvinna hon var. Även vi har kvinnliga statstjänstemän, ja, kommunala och privata tjänstemän också. Det tycker en del jämställdhetsivrare är rena mulliga mansgriseriet, för kvinnor kan ju inte vara män. Hän kan de vara, men inte män. I Uppsala kommun har man därför beslutat döpa om begreppet tjänsteman till »tjänsteperson«. Tjänstekvinnor kunde man ju inte kalla de kvinnliga, ty tjänstekvinna är något helt annat (slå upp det, vetja).

Notera, att jag skrev »I Uppsala kommun har man«… – Är jag då inte, när jag använder ordet »man«, en ren manschauvinist? En del skribenter i pressen använder försiktigtvis ordet en i stället för man. Det kan man (eller en) ju göra, men faktum är, att detta pronomen – man, alltså – inte har med kön att göra. Det har germanskt ursprung för något allmänt »blott« och »bart«. När germanerna syftar på en karl, stavar de Mann med två n.

Men då jamar Uppsala som sina lokala missar:

– En tjänsteman är en karl, säger Bill.

– En man är en karl, säger Bull.

Så är det dock inte. Enligt gamla Bibelöversättningar skapade Gud en man och en maninna till sin avbild. En maskulin och en feminin människa. Man betyder alltså egentligen människa. Hur ska då våra kommuner i framtiden klara av att tala om människor, om de tror att män bara betyder karlar? De kan ju inte säga »kvinniskor«, då blir kanske karlarna sura. Än »hänniskor«, då?

Nej, språket är nog korrekt som det är. Människa syftar på oss alla, och innehåller å ena sidan ordet man och å andra sidan säger vi hon om människan.

Nå, Valentina Teresjkova föddes 19 år och 352 dagar efter att tsaren störtats. Att det skett framgår i huvudstadsdrakarna 1917-03-16. Då rapporterar Dagens Nyheter:

Den stora ryska revolution som sedan årtionden förebådats, som vid vissa tillfällen synts omedelbart förestående, men som dock låtit vänta på sig så länge att man till sist börjat tvivla på att den någonsin skulle bli verklighet, har alltså till sist utbrutit.

Hufvudstadsbladet har samma dag en delvis blank sida, vilket tyder på censur. Men där finns också både större och mindre notiser som denna:

Smånytt från kriget.

Köttet räcker, men potatisen tryter i England.

Men inte förrän man kommer till sista sidan blir det blodigt allvar:

№ 1 – Pris 10 p.

Extra bilaga till

HUFVUDSTADSBLADET

Fredagen den 16 Mars

De senaste dagarnas händelser.

Telegram från Befälhafvaren för Östersjöflottan.

Till cheferna för de enskilda afdelningarna,

af den 3 (16) mars 1917.

№ 283.

Jag påbjuder att följande från den Temporära Regeringen anlända radiotelegram af denna dags datum skall tillkännagifvas för besättningarna, befolkningen och arbetarna.

På nästan en helsida redogör den tillfälliga regering (som just störtat kejsaren) för vad som hänt; om militära förbands demonstrationer till stöd för det upproriska parlamentet (duman), om »jäsning bland trupperna och befolkningen« vilken antagit »en ytterst oroväckande karaktär«, om anarki men också om en överenskommelse med »arbetardeputerade« som

ställer i utsikt ett definitivt upphörande af de sorgliga företeelserna på hufvudstadens gator, hvilka skarpt fördömts i ett af arbetarnas Råd utfärdadt upprop.

Råd heter sovjet på ryska.

Egendomligt nog är denna revolutionsdag, 16 mars 1917, också tioårsdagen av de första valen till Finlands enkammarlantdag, vilket Hufvudstadsbladet påminner om några sidor innan. Inom den enväldiga diktaturen Ryssland hade då såväl kvinnor som män fått allmän rösträtt till ett parlament för sig själva, furstendömet Finland (det hade varken män eller kvinnor i övriga Moder Ryssland eller i gamla Moder Sverige). Men tioårsminnet finns det nu anledning att bekymrat begrunda:

… man tvingas att se den tidens lofvande betingelser och stolta föresatser mot bakgrunden af det som sedermera timat, mot den verklighet det gångna decenniet haft att bjuda på.

Fortsättning på detta historiska drama kommer i nästa krönika. Filmstudion visar hundra år efter detta, på torsdag 16 mars 2017, ett annan historiskt drama, som utspelade sig ännu nitton år senare. I Tyskland hade nazisterna i val fått makten, och det var Berlins tur att 1936 hålla de olympiska sommarspelen. En av deras främsta kvinnliga friidrottare, Gretel Bergmann, var emellertid judinna och togs inte ut till OS-truppen. Det fick USA att utöva påtryckningar på Tredje riket… Om detta handlar den tyska filmen Berlin 36 (gjord 2009).

Hur gick det sedan för Gretel Bergmann? – Se det på torsdag på Folkets hus.

En idé i idet av Björn Forseth