ROOM

 

Hemliga rum

 

Den trumpska muren mot Mexiko ska överstiga nio meter, smälta in i landskapet, vara omöjlig att klättra på utan stege, kunna utstå timslånga attacker med slägga, hackar, mejslar eller batteridrivna verktyg och gå djupt i jorden för att förhindra tunnelbyggen samt uppfattas som »stor och vacker« och »estetiskt tilltalande« – från USAs sida sedd.

Där kan man tala om kravspecifikation! Inget byggbolag drar sig väl ur en sådan anbudstävlan (vinstmarginalerna torde överstiga dem man får av att bygga bostäder i Kiruna). Historiens omdöme kommer kanske att bli: »Snyggare än Berlinmuren, i alla fall«.

När vi ändå är inne på rejäl markbyggnation, så kanske österrikiskan Natascha – som bortförd i tioårsåldern fick sitta i en källare i tio år – eller 30-åringen – som snappades av en skånsk läkare till en av honom själv byggd bunker för att bli hans fästmö – skulle ha en del att säga om betongkonstruktioner av de där slagen. I höstas visade filmstudion en film på det temat, men med en något fantasifull (en del tyckte: fånig) knorr. Veckans film på filmstudion är dock ytterst seriöst inne på det området med ett barn instängt i ett litet utrymme och en moders omsorger i sjuka omständigheter. Det instängda rummet ger helt enkelt filmen namnet Room (2015). Ännu en film med en hjältinna i huvudrollen i denna marsserie, torsdag den 23 på Folkets hus.

Det skickelsedigra året för hundra år sedan – vad hände då det datumet? Dagens Nyheter rapporterar 1917-03-23 om vad som hänt den nu störtade tsar Nikolaus/Nikolaj, med general Russkijs ord (Russkij kan vara ett anonymt tillnamn, det betyder rysk):

Största intrycket på Nikolaus gjorde meddelandet om att hans eget lifgarde hade slutit sig till revolutionen. Efter det han fått detta meddelande hörde han endast halft vad Gutjkov i övrigt hade att berätta. Då han talat slut uttalade tsaren sitt beslut att abdikera till fördel för sin broder, storfurst Mikael, då hans sons hälsa var dålig och han inte önskade skiljas från honom.

Enligt Wiborgs Nyheter har tsaren gett upp med orden:

Om folket fordrar det så afstår jag från tronen och reser till Livadia, till min park. Jag tycker så mycket om blommor.

Men botanikern i honom var väl underordnad, för i en notis samma dag skriver Wiborgs Nyheter:

Nikolaj Romanov har rymt.

Bör efterspanas öfverallt.

– – –

I natt mottog guvernören i Uleåborgs län följande telegram:

Vi anmoda Eder vidtaga särskilda åtgärder fär att hindra den förrymda exkejsaren Nikolaj II att resa öfver gränsen samt fängsla honom.

Befälhafvare för folkfrihetspartiets militärkommitté.

Borovitinoff.

Fast Hufvudstadsbladet skriver samma dag:

Ryktena om Nikolai Romanovs rymning äro osanna.

Fan tro’t. Men bort med den gamla kejserliga polisen, nu ska det bli medborgarmilis! Tidningen berättar 1917-03-23 om att »ordningsmännen för Helsingfors stad« upprättats:

Vid patrulleringen å gatorna, som upprätthålles af ordningsmännen två och två, har man sökt ordna det så, att en man af de organiserade arbetarna patrullerar tillsammans med en f. d. polisman eller en student.

Och i tider av krig och revolution behövs det verkligen milis, för då sker underliga saker. Wiborgs Nyheter igen:

Fångarna i Viborg.

Direktionen för härvarande länsfängelse har genom tidningspressen velat uppmana alla de fångar, hvilka nyligen återfingo sin frihet, att ofördröjligen inställa sig för att fortsätta afsittandet af sina resp. straff; i annat fall kommer från myndigheternas sida stränga åtgärder att vidtagas.

Det hjälper visst inte alltid, för

I förgår på eftermiddagen, vid fem tiden igenkände några poliser den kände revolutionären Karl Tschokke, som nyss frigifvits från Kakola, då han i Åbo promenerade å Tavastgatan. Enligt gifven order försökte de anhålla honom ånyo, men å platsen samlad militär och stadsbefolkning lät det icke ske och sålunda förblef Tschokke fortfarande i frihet.

(Fem tiden skrivs förstås femtiden; särskrivning fanns uppenbart 1917 också.)

Dagens Nyheters sammanfattning 1917-03-23 är:

Petrograds telegrambyrå meddelar: Enligt senast ingångna underrättelser, har hela Ryssland, däri inberäknat Finland, Kaukasien, Turkestan och Sibirien, helt och fullt anslutit sig till den nya regim som duman [parlamentet Idets anm.], kraftigt understödd av de patriotiska trupperna, i ett enda slag infört i tsarens rike.

Försök fatta, att kejsaren över det ryska imperiet störtats! Det är inte som att störta Trump, Obama eller Nixon – nej, det kan närmast jämföras med att störta det brittiska imperiets drottning Viktoria under 1800-talet.

DNs sammanfattning låter något lyrisk. Men ett samtida foto visar ett enormt långt demonstrationståg bakom en banderoll med slagorden Frihet – krig – seger påskrivna. Frihet och krig? Socialdemokraterna (bolsjevikerna) hade fred som en av sina paroller, och även olika borgerliga revolutionära grupperingar hade planer på just fred. Det vill säga: att avsluta första världskriget för rysk del genom att sluta separatfred med Tyskland.

Men det var alltså inte alla inne på. En av revolutionsledarna, Michail Rodzianko, uttalar (fortfarande enligt DN 1917-03-23):

… detta krig bör föras till fullständig seger, ty den förutan blir Ryssland icke fritt, eftersom tyskarna då skulle påtvinga ryssarna vad dessa under de senaste dagarna lyckats frigöra sig från.

Krig eller fred i revolutionens kölvatten får vi anledning att återkomma till. En annan sak vi ska bevaka är storfurstendömet Finland. Wiborgs Nyheter kommenterar samma dag akten om autonomins återställande i Finland (Finland fick 1809 självstyre i tsarriket, vilket de senaste årtiondena stegvis togs bort – tills nu):

Det nya manifestet till Finlands folk är en sannskyldig »magna charta libertatum», ett stort frihetsbref med vidsträcktare och djupare innebörd än någon tidigare publicerad urkund för vårt land.

– – –

Allt det, som hägrat för vårt folk som önskningsmål under loppet af årtionden, har sålunda på en gång tagit verklighetens konkreta gestalt i detta den ryska revolutionens första stora aktstycke med afseende å Finland.

Annat glädjande för Finland är att lantdagsmannen (»riksdagsmannen«), assessorn P. E. Svinhufvud, är på hemväg från sin förvisning i Sibirien, meddelar Hufvudstadsbladet. Denne man kommer att spela en viktig roll i slutet av revolutionsåret 1917, kan jag redan nu avslöja. Svenska Dagbladet berättar 1917-03-23 något som kanske intresserar oss här i norr lite mer:

Bland de från Uleåborgs fängelse lösgifna märkte man till stor förvåning en hel del lappar, hvilkas föregående fängslande knappt någon hvetat af. Förklaringen är, att lapparna af de i Nordfinland stationerade gendarmerna fängslats och förts på blotta misstankar till Uleåborgs fängelse.

Och mitt i all denna turbulens rullar biografernas stumfilmer på. Maxim i Helsingfors visar Ivanov Pavel, en »Kino-opera. Film, som sjunger och talar« med hjälp av en danstrupp från Petrograd. I Stockholm spelar 15 man vid premiären på Skogarnas advokat (gjord 1916) på Auditoriumbiografen.

På dagen hundra år senare, på torsdag, visar alltså Kiruna filmstudio »Room« på Folkets hus klockan 19 med riktigt talande skådespelare, verklighetstrogna miljöljud och musik som låter alldeles närvarande.

En idé i idet av Björn Forseth