BON APPÉTIT!
Kockan hos högsta hönset
Två svenska fackföreningsaktiva satt på ett engelskt tåg och talade om fackliga frågor. De hördes i hela salongen, när de ideligen talade om »facket«. Andra passagerare såg besvärade ut.
Så har jag fått det berättat för mig av den ene inblandade. Så illa kan det gå i främmande land. Hade de diskuterat filosofi kunde redan Kant ha fått någon medresande att höja ett ögonbryn, jodå. Ett par köksmästare skulle kunna ha pratat om en kock som hette Dick, också det skulle ha kunnat väcka anstöt, jajamän.
Till och med ovanstående rubrik skulle kunna göra det, om läsaren var van vid engelska runda ord och kombinerade det med sin modersmålssvenska och snuskig fantasi.
Tyvärr läser en del människor bara första raden i meddelanden – pröva att skriva till något företags kundtjänst om mer än en sak, så får ni se! I en tidning skummar sådana människor rubrikerna. Det kan väl räcka som översikt, men att utdöma en hel artikel på grundval av en rubrik och ansätta tidningsredaktionen för telefonterror är svårt att förstå. (Möjligen fruktade Annonsbladet en sådan reaktion, när undertecknad skickat in en krönika om filmen Fascisten med rubriken Den rara fascisten, eftersom de refuserade krönikan – nog om det!)
Kockar ska man inte leka med på engelska språket, men är ordet svenskt osar det mat lång väg. Märkligt nog framgår det inte, om en kock är en man eller en kvinna, trots att ordet kocka också finns. Bägge har till yrke att laga mat. Svarta Björn var en kocka och kallades veterligen aldrig kock, fast det ju var det hon var. Men en kvinnlig kock för ett arbetslag eller ombord kallas ofta kocka. En manlig i samma miljö förblir kock. Det maskulina ordet kock används ändå inom professionen också på kvinnor.
Nog är det konstigt. Traditionellt har i vår patriarkala kultur kvinnorna stått för kokandet, men när det upphöjts till kokkonst har främst män fått jobbet. Det är som när könsfanatiker hävdar att det feminina ordet människa är gjort på ordet för karl. Som Bokens ord om att Eva blev till av ett av Adams revben.
Nå, högsta hönset är oftast en man, trots att också hönor är ett slags fruntimmer. Och högsta hönset på denna torsdag den 30 mars klockan 19 på Folkets hus är en riktig karlakarl, republiken Frankrikes president. Hos honom får en kvinna jobbet som hans kock(a). Det väcker ont blod hos andra välrenommerade kock(ar), som är ena riktiga kock(s) (på engelska, om någon förstår vad jag menar).
På Kaleva biografteater i Viborg går på samma datum, den 30 mars – men 1917, New Yorks aristokratis mysterier eller Polisundersökningen i spelhelvetet. Det var inte lugnare för hundra år sedan, tydligen. Men kanske i finsk verklighet:
En kvart före kl. 10 i går förmiddag anlände assessor P. E. Svinhufvud till Helsingfors och ägnades det varmaste mottagande.
Stationsperrongen var långt i förväg fylld med täta människomassor och […] sångkörerna […] stämde upp »Finlands namn» med finska ord, och Akademiska sångföreningen sjöng Björneborgarnas marsch.
Den, som till äventyrs minns förra veckans krönika, vet, att P. E. Svinhufvud var på väg hem från sin förvisning i Sibirien. Men strax efter kom en annan potentat, nämligen en representant för den ryska revolutionen:
Ryska justitieministern Kerenski anlände i går något före kl. 12 till Helsingfors – tåget var försenadt. En talrik publik var honom till möte […] och […] hälsades han genast med lefverop och en hornorkester stämde upp Björneborgarnas marsch.
Allt enligt Wiborgs Nyheter 1917-03-30. Dagens Nyheter citerar samma dag Kerenskij angående finsk autonomi:
Det är min uppfattning att regeringsformen i Finland kommer att likna den som införts i de brittiska kolonierna.
Kolonierna.
Wiborgs Nyheter berättar också – nästan skadeglatt – om den störtade kejserliga regeringen, som nu är fängslad. Den läsningen får bli avslutande underhållning efter den här krönikans slut (se alltså nedan*). Men kejsarfamiljen är också fångar, i Tsarskoje Selo. Dem finns det anledning att nämna direkt, för man misstänker
att Romanoffarna planerat ett liknande försök som Ludvig XVI, då koalitionen kämpade mot revolutionen. […] Målet mot hoffröken Wasiltschikova visade, i hvilken mån Rysslands fiender beaktade hofvets sträfvan att åstadkomma fred för att återinföra enväldet.
Notera den sista meningen. Kontrarevolutionärerna vill ha separatfred med Tyskland för att på så sätt kunna återinsätta tsaren. Men, som vi visade förra veckan, är den provisoriska regeringen emot fred. Däremot har enligt Dagens Nyheter Soldat- och arbetarrådet
utsänt ett upprop till proletariatet i hela världen […] och äntligen sluta detta förfärliga slaktande, som är en vanära för mänskligheten.
Men tidningen Retj, organ för KD (Konstitutionella demokraterna) analyserar uppropet (enligt Svenska Dagbladet):
Detta upprop är endast ett uttryck för åsikterna inom den socialdemokratiska minoritet, som finnes inom alla länder, men är utan inflytande på det politiska lifvet. […]
alla inse nödvändigheten af att fortsätta kriget.
Ryssland fortsätter alltså slåss i det (första) världskriget, medan tsarens fängslade familj utfodras av kock eller kocka.
Torsdagens film handlar alltså inte om kockan och tsaren utan om kockan och den franske presidenten. Men vad heter då filmen? – Jo, Bon appétit! (Det vet väl alla, vad det betyder, fast det är franska. På filmstudions hemsida står det visserligen Haute cuisine, vilket också är ett franskt begrepp – för kokkonst av klass. Men det är filmens engelska titel!)
En idé i idet av Björn Forseth
*I fästningen Peter Paul.
– – –
Den gamla regimens mest bemärkta representanter, som numera äro fängslade, besvära oafbrutet fästningsmyndigheterna med alla slags böner, som i de flesta fall ej kunna uppfyllas. Särskildt besvärlig i detta afseende är f. premiärministern Stürmer, som ideligen framställer någon begäran under åberopande af något viktigt meddelande, ehuru det vanligen gäller endast någon personlig sak.
Protopopoff är mycket dyster. Från fängelsets bibliotek har han förskaffat sig religiös litteratur, som han studerat dynet om. [här har sättaren glömt ett g] Samtidigt upprepar han allt som oftast halfhögt:
– Guds finger . . .
F. ministern Makaroff tiger. Han är fördjupad i läsningen af en lärobok i fysik.
Kurloff och Rennenkampf tiga äfven.
F. premiärministern, furst Golitsyn är alldeles bortkommen. Han har till interimsregeringen sändt en förklaring att premiärministerposten direkt påtrugades honom och att han länge vägrade emottaga densamma, men biföll slutligen af fruktan för kejsarens frede. [ska väl vara vrede, kan man tro]
Dr. Dubrovin ger ljudligt uttryck å sitt misshag.
Habaloff är melankolisk och gör försäkringar om sin oskuld.
F. krigsministern Beljajeff försäkrar, att hans häktning beror på ett missförstånd och tidtals gråter han.
Maklakoff håller på med Müllers system.
Goremykin har de senaste dagarna märkbart åldrats och beklagar sig öfver att det är så obekvämt.
Wiborgs Nyheter 1917-03-30
