SÄNKNINGEN AV LACONIA
Krigsförbrytelsen som ångrades
1942 sänkte en tysk ubåt ett passagerarfartyg och gjorde sedan allt för att rädda de skeppsbrutna. Sant eller falskt?
Tro’t eller ej, men Laconia-affären är väldokumenterad.
Krigsförbrytare var de alla, kan man tro när Tysklands skuld i det andra världskriget behandlas. Somt var systematiskt och utstuderat, somt var följd av masshysteri – och somt var faktiskt misstag. Krigsförbrytelser gjorde sig även de allierade skyldiga till, men inga kommer förstås i närheten av Tredje rikets systematiska mördande av vissa folkslag.
Det sagt följde faktiskt fartygschefen på U-156, Werner Hartenstein, krigets lagar den 12 september 1942, då han efter att utanför Afrikas västkust ha sänkt passagerarfartyget Laconia (med krigsfångar ombord) gjorde vad han kunde för att rädda de överlevande. Ni undrar kanske, hur en liten ubåt kan rädda en massa människor, när ubåten själv måste gå i dykläge för att det faktiskt pågår ett krig?
Ja, den märkliga händelsen skildrar den tysk-brittiska filmen Sänkningen av Laconia från 2010. Ingen pang-pangfilm utan ett drama till havs med försänkningar ända upp i amiralitetet i Berlin och i Nürnberg-rättegångarna efter krigets slut. Visas på Folkets hus nu på torsdag den 6 april.
Den 6 april hundra år tidigare är det långfredag, och många tidningar kommer inte ut då, världskrig och revolution till trots. De som ändå gör det, kan berätta »revolutionsrelaterade« historier (här Hufvudstadsbladet):
Tidningarna ha omtalat huru en judisk fru B. utvisades från Grankulla nära Helsingfors. Den tjänsteman, som framlämnade utvisningsordern erinrade om att den gräns för judars bosättningsrätt, som med ett drag afskaffats i Ryssland, enligt finsk lag fortfarande kvarstår i Finland.
Det låter uppseendeväckande för oss idag, men det som Wasa-posten förtäljer är något återkommande:
Såsom känt återwänder i dag med förmiddagståget stadens borgmästare I. W. H a s s e l b l a t t och hans maka från förwisningsorten Tara i Sibirien.
Framsynt är följande, ty år 1924 kommer dessa rader om federation, som Hufvudstadsbladet återger ur Novaja Vremja, att bli förverkligade:
Huru odelbart Ryssland än må vara […] Olikheten i naturförhållanden, de skiftande nationaliteterna i de olika områdena, de olika stadierna af den industriella utvecklingen, slutligen äfven olikheterna i allmän civilisation […] Detta sakförhållande gör det, skulle man tycka, nödvändigt att gifva Ryssland en organisation motsvarande Amerikas. […] T. o. m. sådana stater med ofullständiga rättigheter, som kallas „territorier”, skulle fullständigt motsvara de ryska områden, hvarest kringsströfvande halvvilda folkstammar äro bosatta.
På långfredagen är biograferna stängda, men i Åbo underrättelser annonserar faktiskt biografen Metropol, att de har premiär denna den 6 april på det psykologiska dramat Den döende svanen i fyra avdelningar. Annonsen – liksom hela Åbo underrättelser – är skriven med den moderna svenska stavning, som fastställts 1906 (av i stället för af, gott i stället för godt). Men det skulle dröja till andra världskrigets slut, innan reformen slagit igenom överallt…
För att knyta ihop 1917-04-06 med 2017-04-06, då filmstudion visar »Sänkningen av Laconia«, så byggdes detta fartyg efter att ett tidigare likadant passagerarfartyg med samma namn hade sänkts just under revolutionsdagarna 1917 av den tyska ubåten U-50. Ombord hade då funnits två stycken US-amerikanska medborgare, vilket angavs som ett starkt skäl bakom följande notis i Hufvudstadsbladet den 6 april:
Washington, 5 april. (Petr. ag.) Senaten har godkänt resolutionen om förklarandet af krig mot Tyskland med 82 röster mot 6.
Det kanske man skulle kalla scoop idag…
En idé i idet av Björn Forseth
