KLANEN

 

Klaner och tronstrider

 

»Atta unsar, þu in himinam«

– så börjar Fader vår på östgotiska.

Men vad farao – ska vi hålla på med utdöda språk i filmkrönikorna nu?

Det vore väl för all del inte det mest ointressanta, men låt oss bara lägga märke till det första ordet: atta. Filmanknytningen kommer, vänta bara.

Atta är alltså »fader«, någon man kommer ifrån. Ordet ätt ligger då nära till hands, för alla kommer vi från någon ätt, ett gammalt ord för släktskap i manligt nedstigande led. Den som läst någon isländsk saga har stött på ordet. Den som läst Sagan om ringen eller sett Game of thrones lär också ha det. Eller den som läst sin svenska historia i skolan. Sturar, Erikar, Bielkar, Natt och Dag – se där ätter inblandade i exempelvis håtunalekar och nyköpingska gästabud: verklighetens Game of thrones.

Ett annat ord för ätt är klan. Det hörs mest om skotska ätter. Eller i onda sammanhang som Ku klux klan. Och här kommer filmanknytningen: en film som heter Klanen visas på Folkets hus på torsdag den 27 april.

Den klanen har mer likhet med maffia. Argentina har i många år varit en militärdiktatur, och filmen inleds med att den tiden officiellt är förbi »och får inte upprepas«. I sådana monumentala skiften i historien andas befolkningen äntligen ut, men då vädrar också fifflarna morgonluft. Fifflarna, som i släktgrupper konkurrerar med varandra och utvecklar organiserad brottslighet. Maffia. Där den egna klanen är allt. Vad därutöver är, är fiender.

Den 27 april för hundra år sedan rådde en liknande situation i Ryssland (och furstendömet Finland). Vi har i tidigare krönikor sett, att när fängelserna då tömdes, slapp inte bara politiska fångar utan även vanliga kriminella lösa (och uppmanades sedan allvarligt att gå hem till sina finkor och låta sig inlåsas igen).

Denna dag skriver Hufvudstadsbladet om »jäsning« på örlogsbasen Kronstadt utanför Petrograd, där bland andra en finsk officer, kapten Almqvist, nära nog lynchats av en folkhop, sedan en prokurator (åklagare) velat frige officerare som inte belagts med brott. Hopen godkände dock ej prokuratorn Pereversevs förklaringar och „dömde prokuratorn att afrättas”, vilket stoppades, men då tog hopen ett par frigivna officerare och släpade dem till Ankartorget   f ö r   a t t   a f r ä t t a s, där de redan de första revolutionsdagarna nackat 39 officerare.

Jojo, där i Kronstadt gjorde de som under franska revolutionen: »högg huvudet av adelsmännen som limpskivor«, för att tala med Hans Alfredsson.

Inne i staden, berättas enskildt till Svenska Dagbladet, att

milisen i söndags märkte en på gatorna i Petrograd försiggående agitation i syfte att anordna en fientlig demonstration mot Förenta Staterna.

Lenins anhängare söka ställa till oroligheter, lyder ingressen denna den 27 april 1917.

Varför denna avoghet mot USA, som nyss gått in i kriget på Rysslands sida? Jo:

Af talarnas andraganden framgick att de omfatta Lenins lösen ”fred till hvarje pris”.

Återigen framträder den stora skiljelinjen i revolutionen mellan dem, som vill fortsätta Det Stora Kriget och dem, som vill sluta separatfred med Tyskland, för att kriget inte är folkets krig. Under tiden sitter hela »stackars« familjen Romanov (den störtade tsaren med fru och barn) fångna i Tsarskoje Selo, vilket SvD ägnar ansenlig spaltlängd.

Den, som vill fördjupa sig i dagens rysk-ukrainska konflikt, kan fundera på betydelsen av ett upprop av ukrainare till »storryssarna« 1917-04-27 (för sin längds skull återges uppropet efter den här krönikan – ett däri förekommande stavfel finns redan i originalet).

Det kan då kanske vara bra att veta, att i äldre svenska kallades ukrainare lillryssar, vilket kanske påverkat formuleringarna i det här uppropet.

När man då insett, att inget är nytt under solen, kan man ta sig till Folkets hus för att se Klanen den 27 april klockan 19.

En idé i idet av Björn Forseth

Ett upprop af ukrainare

i Helsingfors.

–––

I „Isvestija”, det här utkomande ryska organet, ingår ett så lydande upprop.

Söner af det stora Ryssland, kamrater, s t o r r y s s a r!

Sedan de här boende ukrainarna organiserat sig för att dryfta våra nationella spörsmål, begynte allehanda mot oss orättvisa rykten komma i omlopp, hvilka sakna all grund ooh voro egnade att väcka misstro mot oss. Ukraina, som åstundar autonomi, men icke vill lösgöra sig från den stora ryska republiken, sträfvar med alla krafter därhän, att våra nationaliteter under sin utveckling och frihet i kulturellt afseende blefve så fast förenade genom ömsesidig vänskap, att ingen makt och fara kunde någonsin åtskilja dem, hvaraf ett försvarande af det stora fria Ryssland blefve en följd. Därför bedja vi samtliga ukrainare Eder, våra kamrater-storryssar, vara fullt solidariska med oss. Alla uppdiktade rykten äro falska och utspridas af provokatörer, hvilka begagna sig af tillfället och vilja emellan oss, de två stora folken, storryssar och ukrainare, utså split i syfte att undergräfva vår makt i den gemensamma kampen för den dyrbara friheten. Vi skola med Eder beträda den väg, som vårt stora fria Ryssland bjuder.

Lefve broderskapet, jämlikheten, enigheten och vänskapen mellan samtliga folk i den stora ryska demokratiska federativa republiken!

Ordföranden för den ukrainska „radan” (centralorganisationen) i Helsingfors.

K o s t j u k.

Sekreteraren Saljvicky.

(Hufvudstadsbladet, 1917-04-27)