HELL OR HIGH WATER
Helvete eller högvatten?
I Texas åker ett par bröder omkring och rånar bankkontor i småstäder vid öppningsdags – på växelpengar. För lite för att kunna spåras, men dag efter dag. Någon avsikt har de, och det får bära eller brista.
Så skulle jag vilja förklara titeln på filmen Hell or high water (2016) när den nu på torsdag ska visas i Kiruna filmstudio. Det engelska uttrycket låter förstås tuffare än »Bära eller brista«. Tragiskt nog stämmer en rak översättning bra in på situationen i dagens Texas: där får de just nu välja mellan ett rent helvete och högvatten, sedan orkanen Harvey dränkt stora delar av delstaten.
I veckans film är det torrt och dammigt över samma delstat och alls ingen översvämning. Men likheter finns: BBC News skriver den 2 september, att omkring 80 procent av Texasborna saknar försäkring mot översvämning. I filmen anar man att de saknar andra försäkringar också. De rånande bröderna kör hela tiden förbi skyltar som »Skuldsatt?«, »Konkurs«, »Till salu«, och man får intrycket av utbredd fattigdom påtvingad lokalbefolkningen av banker, som tar över gård och mark av folk som lånat mot fastighetspant. Originaltiteln ska visst antyda även detta: det finns i landet därborta en »hell or high water«-klausul – att i kontraktet förmildrande omständigheter helt saknas (det må bära eller brista, men amorterar du inte i tid tillfaller marken banken).
De tycks ha stora jordegendomar. En rollfigur säger vid ett tillfälle:
För länge sedan var ens indianska förfäder här, tills någon kom och slog ihjäl dem, bröt ned dem och gjorde en till en av dem. För 150 år sedan var allt detta mina förfäders land. Nu tas det från dem också, men inte av någon armé utan av de djävla bankerna.
Av filmen att döma ser dessa jordar ut som de brukar göra i vilda västern-filmer. Det här är ett slags modern vilda västern med bilar och mobiler i stället för hästar och röksignaler. Men bössor, bira och barbarisk mentalitet är desamma. Man undrar, om en film filmad 2016 verkligen rättvist återger hur det kan gå till i detta land:
– Du gör intrång, säger en beväpnad ranchägare till en annalkande polis.
– Och om du skjuter mig nu har du rätten på din sida, svarar polisen.
Skulle man våga turistvandra där? Lite väl långt ifrån allemansrätten, tycker jag.
Egentligen skulle filmen ha hetat Comancheria efter det landområde som comancherna ursprungligen bebodde (man röstade fram titeln med ordleken om helvete eller högvatten i stället). Några comancher förekommer också i filmen – och till och med kofösare med boskap! Men romantiseras de? Nej, verkligen inte. Manusförfattaren ger i kriminalfilmsformen några av dagens amerikanska förlorare en röst.
De bägge bröderna spelas av Chris Pine och Ben Foster, vilka samma år spelade mot varandra i en annan film, som Folkets hus i Kiruna visade: The finest hours (om en fartygskatastrof till havs 1952). En tredje framträdande roll i veckans film är en polis som just varslats om att pensionen är nära. Han spelas av veteranen Jeff Bridges, som ser ut som om pensionen ges vid 75 års-åldern i Amerikat. Men vid närmare kontroll är han för farao ett år yngre än undertecknad!
Bäst att prata om något annat – till exempel om andra framstående skådespelare som faktiskt gått bort:
Michael Nyqvist (57 år), som i en av sina sista filmer gjorde en fullständigt makalös rollprestation: Min så kallade pappa (2014).
Janne Carlsson (80 år), allmänt känd som »Loffe« från TV-serien Någonstans i Sverige (1973). Ärligt talat hade jag bara sett honom som Loffe i vad han än gjorde – tills jag såg Mats Arehns hitchcockska drama från 2008 Persona non grata, där Carlsson spelade mot Alexandra Rapaport. Jag träffade honom och fann honom vara Loffe även privat, men när jag undrade hur det var att spela mot Rapaport, fick jag intrycket av honom, att de inte hade dragit jämnt (kanske samma yrkesmässiga motsättning, som när Jeanne Moreau 1965 fick spela mot Brigitte Bardot i komedin Viva Maria!). Men Carlsson visade här i alla fall som Rapaports motspelare, att han verkligen kunde spela drama. Det är hans minne förtjänt av att nämnas!
En idé i idet av Björn Forseth
PS
Vad med revolutionsåret 1917?
Exakt etthundra år innan filmstudion visar »Hell or high water«, den 7 september 1917, pågår fortfarande det första världskriget (som ännu inte kallas det första). Om den ryska revolutionen vet Svenska Dagbladet att berätta att den provisoriska regeringen »beviljat Estland, Lifland och Kurland autonomi«.
Våra dagars läsare bör påminnas om, att hela Baltikum vid den här tiden ingick i kejsarriket Ryssland (Livland och Kurland är delar av dagens Lettland).
Samtidigt, skriver SvD, vill den tyska riksdagen »åstadkomma folkrepresentation för Litauen och Kurland«. Tyskland och Ryssland är ju i krig med varandra, och Tyskland har tagit de baltiska områdena och flörtar på detta vis med befolkningen där.
Än se’n då? – Jo, vi ser här några av nittonhundratalets kommande stora konflikter ta form. Bra att lägga på minnet.
Men vardagen har också sina bekymmer i revolutionens Ryssland. Tankarna går tillbaka till Texas, när en annons i Hufvudstadsbladet 1917-09-07 antyder att även furstendömet Finland tycks ha sina cowboys:
Koskötare
svensktalande erhåller stadigvarande, förmånlig plats från den 1 november. Närmare med
Agronom A. Forssell.
Helsingfors, Konstantinsgatan 12.
Telef. 60 02.
(T.A.25653) 11442
DS
