BLAND MÄN OCH FÅR
Bagge mot bagge
Bröder i luven på varandra är ett slitstarkt ämne på filmduken, betydligt vanligare än syster mot syster.
Förra veckan visade filmstudion en film, Hell or high water (2016), om just två aparta bröder: den ene en lantbrukare med huvudet på skaft men ändå »genetiskt« (som han tyckte det) förutbestämd för fattigdom, den andre hade löst det problemet med brott och blivit kåkfarare. Men så kom de samman om en gemensam (olaglig att genomföra) uppgift, där bägges färdigheter kom till sin rätt.
Nu är det dags igen med bröder som hållit sig ifrån varandra men av omständigheterna tvingas samarbeta. De här är äldre än i förra filmen, för de har inte talat med varandra på fyrtio år…
Det utspelar sig på landsbygden precis som i förra filmen, men i en bister omgivning till skillnad från i varma Texas. De här bröderna är bönder på Island, nämligen.
På landet går det att tiga i fyrtio år med lite avstånd mellan varandra. Ibland går det på kortare avstånd också. I Bosnien och Hercegovina stötte jag som militär på uppdrag hos civilbefolkningen på ett äkta par, som inte talat med varandra på sju år. De bodde i var sin ände av ett ensligt, långsmalt hus…
Bland män och får heter den isländska filmen, på originalspråket »Hrútar«, som lär betyda »baggar«. Och baggar kan man väl kalla gubbstruttar i fårullströjor med skägg i samma stil. Gubbar och baggar. De senare är för övrigt upptagna i eftertexterna som medverkande.
Observera, att filmen inte är en komedi. Men hur kan man låta bli att göra något komiskt av sådana förutsättningar? Vet ni vem Sture Böcke är? – Det är bara det tyska namnet på filmen, »envisa getter«.
En film om sådana drar uppmärksamheten till sig. Sture Böcke har vunnit 31 priser, bland annat i Cannes, Denver, Zagreb, Zürich och på Edda-festivalen i hemlandet, till exempel för bästa klippning av baggarna. Och nu går den alltså i Kiruna, torsdag den 14 september på Folkets hus.
En idé i idet av Björn Forseth
PS
Nyheter från samma dag för hundra år sedan, 1917-09-14
Björneborgs Tidning har denna dag en sammanfattande artikel om vad den kallar Inbördeskriget i Ryssland. Det handlar dock inte om vad historien kallar det ryska inbördeskriget utan om maktkamp mellan ÖB, general Kornilov, och regeringschefen, Kerenskij. Tyskarna har brutit igenom vid Yxkull, och överbefälhavaren kräver att få ta Kerenskijs plats. Han omdirigerar trupper mot huvudstaden. Men försöket till statskupp går om intet:
Underrättelse har ingått att Korniloffs och regeringens trupper mångenstädes begynt ingå förbrödring. Trupperna ha haft gemensamma konferenser, hvarvid framgått att de mot Petrograd dirigerade trupperna förts bakom ljuset.
Revolutionsåret 1917 är ju också Finlands självständighetsår, som vi vet. Men ännu i september har det ju inte skett. Ändå arbetar krafter i furstendömet Finland på förändringar i den riktningen:
Senaten har förordnat att nya, egna finländska postmärken, postkort och frankokort skola tagas i bruk för postförsändelser inom Finland från 1 okt. 1917 så långt tillverkningen hinner ske samt för postförsändelser till Ryssland och utrikesorter från 1 jan. 1918.
(Björneborgs Tidning 1917-09-14)
Samtidigt som man strävar mot finländsk självständighet, värnar man uppenbarligen Ålands status som finländsk, om man får analysera rubriken och början på följande artikel i Österbottniska Posten 1917-09-14:
Åland i fara.
Svenska Tidningen innehöll i fredags ett uppseendeväckande meddelande, gående ut på ingenting mer eller mindre än att underhandlingar skulle pågå mellan Ryssland och de ententvänliga svenska vänstermännen med Branting i spetsen om Ålands avträdande åt Sverge mot att Sverge skulle tillåta transport av krigsförnödenheter genom landet från England till Ryssland.
DS
