MOONLIGHT
Svart drama
Är man nu inte lite ute på farliga vatten med en sådan rubrik? Någon kanske kommer att ringa ned Annonsbladet och kräva avbön för anspelningar på ras?
För det första är inte Annonsbladet intresserade av att köpa undertecknads så kallade filmkrönikor, för det andra är det faktiskt en rasanspelning i rubriken, även om den som kan svenska inser att här också ligger en annan betydelse inbäddad. Vilken är då den?
Filmen som nu ska omtalas handlar faktiskt om en svart människa. Därtill bög. Det kan inte bli mer politiskt korrekt i denna tid!
Även den kommentaren kan jag få äta upp, men det ska väl en karl tåla. Alltnog! Den som sitter klistrad vid teven när Oscarsgalan sänds, kan komma ihåg det pinsamma spektaklet senaste gången, då La la land fick priset som årets bästa film – och omedelbart fråntogs det! Konferencieren och skådespelaren Warren Beatty hade nämligen kommit av sig, varpå den andra konferencieren och skådepelerskan Faye Dunaway tog kuvertet ifrån honom och läste upp vad som stod där. Men hoppsan – det var fel kuvert. Skadan var dock skedd, »La la lands« producent Jordan Horowitz höll redan på med tacktalet, då fadäsen avslöjades. Denne fick bli den som bekräftade misstaget, så att ingen skulle tro att det var lyteskomik på hög nivå där på scenen. »Det här är inget skämt, ’Moonlight’ vann«, sa han något upprörd.
Nu fick ensemblen från fel film stiga ned och idel afroamerikanska personer äntra scenen. Det blev alltså ett svart drama, inte svart humor. Men vilken av de två sorterna är då själva filmen Moonlight? – En ung man växer upp i en ruffig del av Miami, vilket väl skulle vara tufft för vem som helst. Men kanske är det inte så tufft att vara svart där, när de flesta där är det. Att samtidigt vara homosexuell kan kanske vara mer motigt, vilket väl filmen ska visa, antar jag.
En krönika om barndom, pubertet och vuxenblivande låter inte så spännande, men hallå – sådant handlar ju filmer och böcker om hela tiden! Ta bara en gammal filmtrilogi i högen: Min barndom (1938) – Ute i världen (1939) – Mina universitet (1940). Vad är det annat än barndom – pubertet – vuxenblivande? (Svaret på frågan ni alla ställer er är: detta är författaren Maksim Gorkijs självbiografi).
Nåväl, om det inte låter spännande, så måste väl i alla fall Oscarsakademien haft fog för att skänka denna film det största priset!
Moonlight betyder månsken, men det kan också betyda att jobba svart (där har vi det lömska s-ordet igen). Även i svenskan använder vi samma ord för något kontroversiellt – om än inte förbjudet – vi talar om månskensbönder. Det förefaller mig dock aningen malplacerat att tro att man bedriver något slags ljusskyggt lantbruk i Miamis ruffigare förorter, så i stället för månskensbönder skulle jag gissa på annan ljusskygg verksamhet i filmen i fråga.
En bra bok- eller filmtitel ska gärna vara dubbeltydig, vilket ger översättaren en bjudande utmaning. Den har man i detta fall undsluppit genom att låta bli att översätta, och då vet inte den svenska publiken vad den ska vänta sig. Amerikanarna själva förstår nog dubbeltydigheten i titeln, det ska väl räcka.
Ett exempel på lyckad översättning av tvetydig titel var boken Schindler’s list, som på svenska blev minst lika fyndig: Schindlers ark – men det fattade inte filmversionens distributör utan lät den få ha den engelska titeln i Sverige. På svenska skulle man då kunna tro att filmen handlade om någon fönsterlist, om det nu inte var så enkelt som att han Schindler var en listig typ.
»Moonlight« ska hur som helst upp på filmstudions första novembervisning nu på torsdag. För att helt gardera mot missförstånd, så är det inte den holländska thrillern Moonlight från 2002, som nu ska visas, ej heller Harold Pinters skådespel Moonlight från 1993 och inte ens pilotavsnittet ur teveserien Moonlight från 1980-talet, där huvudrollen är en detektiv som är vampyr. Kiruna filmstudio är visserligen mångsidig, en som varken skyr vassa pennor eller huggtänder, men på torsdag blir det ett modernt svart drama på vita duken.
Notera, att i denna »Moonlight« spelar rätt okända, kanske blivande stjärnor – med ett undantag: Naomie Harris, engelsk fixstjärna i de senaste James Bond-filmerna. Det är hon som är fröken Moneypenny.
En idé i idet av Björn Forseth
PS
Vad som samtidigt timat samma datum som då »Moonlight« visas – men hundra år tidigare
Landtdagens öppnande framskjutes?
frågar sig Wiborgs Nyheter 1917-11-02 (lantdagen är Finlands riksdag, fastän den inte bestämmer över furstendömet Finland, det gjorde ryske tsaren och nu efter revolutionen gör den så kallade interimsregeringen det):
Det har varit fråga om en sådan anordning, att interimsregeringen skulle öfverflytta utöfvandet af högsta makten i Finlands inre angelägenheter till ett finskt statsorgan, exempelvis en af landtdagen vald riksföreståndare.
Detta är ju sensationellt – Finland skulle alltså få styra sina inre angelägenheter självt (ungefär som Katalonien får göra idag inom Spanien). Men bara de inre angelägenheterna. En fullödig bild ger den nyss avgångne guvernören över Finland, Michail Aleksandrovitj Stachovitj (stavfelen nedan finns redan i originalet):
Stahovitsch om Finland.
Ett intervju i Dagens Nyheter: Finland skall bli autonomt, men tillhöra Ryssland.
På genomresa till Madrid har Rysslands nya sändebud i Spanien, Finlands förre generalguvernör Stahovitsch i Stockholm blifvit intervuad af Dagens Nyheter. I intervjuet uttalade han sig äfven om Finland. Det skall måhända intressera, att taga del af Stahovitsch uttalanden, som förmodligen återge opinionerna inom vissa samhällskretsar i Ryssland.
Det heter i intervjuet:
– Och förhållandena i Finland? Dess framtidsutsikter?
– Jag är öfvertygad om att hvad som än händer – alltså äfven om monarkien skulle retableras – är Finlands autonomi tryggad. Det kommer att få fullkomlig själfstyrelse, stå i förhållande till Ryssland ungefär som Kanada till England, eventuellt få en egen president. Men Rysslands gränser måste omsluta äfven Finland. Ett land på 180 miljoner kan icke frivilligt afskära den enda strand det äger vid ett isfritt haf. Själfva det geografiska läget, hela den historiska utvecklingen pekar hän på Finlands utrikespolitiska gemenskap med Ryssland.
– Sympatiarna för Finland ha förmodligen minskats i Ryssland genom de senaste månadernas händelser?
– Kolossalt – och icke endast i Ryssland. Våra allierade känna – därom är jag öfvertygad – samma djupa besvikelse som vi öfver finnarnas uppträdande. Det var den 2 mars (enlikt rysk tid) revolutionen bröt ut. Fem dagar senare proklamerades den nya friheten i Finland. Det blef ett jubel, en glädjeyra utan gräns. Det räckte i summa två veckor – två korta veckor. Sedan ville man ha mer, och man trodde allt möjligt. Man tog Petrograd för hela Ryssland och bolschevikerna för hela Petrograd. Men i Ryssland har uppstått en gränslös indignation mot finnarna. Det har gått så långt att på lifsmedelssändningarna till detta land vågar man inte skrifva ut adresserna. Man befarar att de då aldrig skulle komma fram, ty i vida kretsar betraktar man finnarna som förrädare. De ha drifvit ett högt spel. Men skulle de än nå hvad de djärfvaste drömma om, så skulle det dock alltid vara endast för en ytterst begränsad framtd. I den riktningen kan icke utvecklingen gå men att den alltid måste omfatta Finlands fulla inre själfstyrelse, därom är jag öfvertygad.
Wiborgs Nyheter 1917-11-02
Även i Ukraina smids planer på självstyre, det händer något på Krim, något som påminner oss om vad som senare hände där 2014:
Hela Svartahafsflottan har förklarat sig ukrainsk.
KIEV, 27 okt. (R. V.) Ukrainas öfverkrigskommitté har af flottans centralkommitté erhållit ett telegram, hvari meddelas, att hela Svartahafsflottan förklarat sig ukrainsk. På alla pansarfartyg, kryssare, torpedbåtar och andra fartyg har Ukrainas flagga hissats. Ukrainas Svartahafs-kommitté har beslutat betrakta hela Svartahafsflottan som ukrainsk och framdeles komplettera dess manskap endast med ukrainare.
Wiborgs Nyheter 1917-11-02
En norsk journalist, Edward Welle-Strand, berättar för danska Politiken om sina upplevelser i Ryssland, här återgivet i Wiborgs Nyheter (även här har jag behållit tryck- och stavfelen). Först står han vid Republiken Rysslands gräns:
Haparanda, förklarade hr Welle-Strand, är för närvarande en af världens märkligaste städer. Där promenerar folk omkring i sina vida pälsar, af hvilka hvarannan döljer en spion, hvarannan en smugglare. De märkvärdigaste kosmopolitiska typer synas öfverallt. De tyckas ej göra annat än läsa tidningar och dricka champagne. I själfva vdrket bruka de sina ögon. Rätt som det är, kommer en vacker dam resande trån Ryssland, kosmopoliten förälskar sig i henne och reser vidare med henne, men redan nästa dag sitter i hans ställe en annan kosmopolit och väntar på en annan vacker dam trån Ryssland.
Den temporära revolutionsregeringen leds ju av Aleksandr Kerenskij, vilken hr Welle-Strand hör om ideligen:
Allt efter som man närmade sig Petrograd hörde man allt oftare ett namn uttalas: Kerenski. Plötsligt kunde midt i tåget en hänförd finne resa sig upp och utropa ett: »Eläköön Karenski!» och så utbröto alla: »Lefve Kerenski!»
Vid gränsen mellan Finland och Ryssland frågade man Welle-Strand:
– Skall ni till Petrograd!
– Ja.
– Hälsa Kerenski!
Om revolutionens framtid har den norske journalisten åsikter; man skulle väl kalla honom vår politiske kommentator idag, när han analyserar Kerenskij:
Han är halfjude med ett fint rasansikte och blek gulaktig hy. Han är ej sjuk, men öfveransträngd och ser ut som döden i smoking. Han är den mest sympatiska politiska personlighet, som Ryssland någonsin haft. Men jag tror ej på hans framtid, han är för vek, han kan ej styra.
Han har startat revolutionen på ett lysande sätt, men han äger ej kraft och myndighet nog till att föra den igenom. Det är en gigantisk uppgift, som kräfver en brutal Napoleon, ej en idealistisk demokrat. Hvad har han egentligen uträttat efter revolutionen? Ingenting. Allt är kaos, upplösning, anarki. Ryssland måste ha en gudabild. Då tsaren var störtad, fick det Kerenski. Men Ryssland måste regleras med stark vilja och fast hand med handling, under det att Kerenski blott ger fraser. Därför äro hans dagar räknade.
[– – –]
Ett otal myter äro ju i svang angående Kerenskis person. Man berättar, att han har tuberkulos i höften, i lungorna, i njurarna. Det är osanning. Man säger, att han gift sig med den vackraste skådespelerskan i Petrograd. Det är också osant. Hvad skall han nu göra? Ingen vet det. Hvad skall tilldraga sig under de närmaste dagarna i Ryssland? Omöjligt att förutse.
Wiborgs Nyheter 1917-11-02
Ja, det är omöjligt. Men den gode Welle-Strand är med sin analys på god väg att förutse vad som kommer att ske om sex dagar i november 1917. Efter den gregorianska kalendern. I oktober enligt den julianska.
DS