HUNT FOR THE WILDERPEOPLE
Jakt på satungar och vildbasar
Barn är ens egna, ungar är andras. Vildbattingar är de allihop.
I dessa sköra tider är alla barn gulliga och ska kommenteras med »jättebra!«, när de skapat något medelmåttigt, man ska fråga dem om de inte vill ha tonfisk till middag, när man har köpt tonfisk, och man får lösa problemen allteftersom, när man inte får den respons man velat locka fram.
Litteraturen ska återge verkligheten verkligare än den är, och då är barn gärna snorungar. Som en Dennis. Förnamnet Dennis dök upp i svenskan efter att den tecknade serien Dennis blivit populär. Ett busfrö blev alltså förebild, och i enlighet med det talar man om att »busa« med barnen och man tillverkar barnvagnar för »små monster«. Det är som att man hoppas undvika otrevligheter genom att måla dem på väggen.
Seriens Dennis heter Dennis the menace i original, vilket rimmar. I Veckorevyn hette han Kristian tyrann, vilket var en lysande försvenskning av originalet, både vitsigt och rimmat såväl som att Kristian redan fanns som svenskt förnamn. Seriefiguren i fråga var alltså en ostyring, en icke illasinnad sådan. Det var väl grannen farbror Nilsson som mest upplevde honom på det sättet. Men samme herr Nilsson kunde också visas ha klok fördragsamhet mot den unge ibland. Precis som det går till i verkliga livet.
En argentinsk flicka blev på 1980-talet populär som seriefigur: Mafalda. Hon var tvärtemot att vara ett busfrö en filosofiskt lagd liten jänta. Kanske tack vare henne har vi nu 56 personer med det namnet i Sverige. Serien var inte lika långlivad som Dennis. Hennes karaktär (lägg märke till ordvalet; Mafalda är en rollfigur, medan karaktär beskriver egenskaper) – alltså, figuren Mafaldas karaktär är fundererskan/funderaren, en som iakttar livets egendomligheter och grubblar över dem. Den karaktären brukar i icke-argentinska serier (vanligen nordamerikanska) ges åt fyrbenta seriefigurer såsom Snobben och Gustaf.
Vanligtvis är busfrön och illbattingar i serier och på film gossar. När man drar det till sin ytterlighet kan det leda till ond, bråd död bland barn, som i den kända boken Flugornas herre (filmad 1963 och 1990). Vanligare är ändå att film och litteratur skildrar hur pojkar slipper bli sådana som dödar andra.
Den nyzeeländske regissören Taika Waititi (efter hans maoriske far) eller Taika Cohen (efter hans europeiska mor) gjorde 2010 en film om en pojke, som var besatt av – inte en ond ande utan – Michael Jackson. Som elvaåring 1984 lever pojken på Nya Zeeland med farmor, lillebror och get och drömmer förutom om Jackson om sin frånvarande far – som rätt vad det är dyker upp och visar sig vara en… riktig buse.
Filmen hette Boy och visades av Kiruna filmstudio härom året. Man kan nog inte säga, att Waititi var världsberömd i sta’n, men kanske är han det nu, sedan Thor: Ragnarök (2017) gått på bio, ty den filmen är regisserad av just densamme. Någon likhet mellan dessa två filmer lär inte gå att spåra. Däremot kan det finnas en likhet mellan »Boy« och torsdagens film på filmstudion, Hunting for the wilderpeople, som Waititi regisserade förra året. Ty här är man åter på nyzeeländsk mark med en gosse ännu en gång i blickfånget. En Dennis – nej, ett riktigt busfrö från sta’n, ett som står på randen till att bli en flugornas herre. Socialen kör ut honom till en släkting i vildmarkens utkant. En riktig farbror Nilsson. Vad kan väl en huligan hitta på där?
En del visar det sig, det blir människojakt på vildar i de nyzeeländska bergen på Folkets hus på torsdag. Då börjar tio dagars filmfest – först denna filmstudiofilm och dagen efter börjar filmfestivalen. Är inte det skäl nog till att ta en semestervecka i Kiruna?
En idé i idet av Björn Forseth
PS
Ett hundra år före filmfestivalen utbröt oktoberrevolutionen
I vår serie tidningsklipp från februarirevolutionen den 8 mars 1917 (skildrad i krönikan för filmen den 9 mars 2017) har vi nu kommit fram till oktoberrevolutionen. Låt oss se, vad pressen skrev om de bägge revolutionerna dagen efter.
Den åttonde mars strejkade ryska kvinnor för bröd och fred. (Därav firar vi idag Internationella kvinnodagen.) Om detta berättar några svenskspråkiga finländska dagstidningar dagen efter:
—
Alltså ingenting. Var det inte intressant? – Eller var det inte lämpligt att omnämna kvinnornas strejkkrav med tanke på tsarens hemliga polis?
Ett halvår senare börjar oktoberrevolutionen den 7 november (den 25 oktober enligt den i Ryssland då rådande julianska kalendern). Nu har tidningarna upplevt pressfrihet ett halvår och skriver dagen efter om saken, alltså den 8 november. Huvudrubrikerna i Åbo Underrättelser denna dag:
Ny statsvälvning i Ryssland.
Interimsregeringen störtad. – Bolschevikerna vid makten i Petrograd.
Ett manifest av bolschevikregeringen: Snar moderat fred, jorden åt folket m. m. – Manifestet översänt till fronttrupperna, som manas att lojalt foga sig.
I Dagens Press och Telegramnyheter:
Rådens representantkongress tillkännagifver,
att all makt öfvergått till råden.
Exministrarna, Konovalov, Kischkin, Terescht-
schenko, Maljentowitsch och Nikitin
ha arresterats.
Kerenski har flytt.
I Jakobstad utkommer ett ensidigt extrablad till Pedersöre:
Åbo Underrättelser skriver om Den ,,tredje revolutionensʻʻ program och syftar då på februarirevolutionen, en misslyckad revolution på sommaren och nu på oktoberrevolutionen. Det var efter den »andra« som interimsregeringens ledare Kerenskij utnämnde sig till diktator.
Dagens Press och Telegramnyheter listar denna tredje revolutions regering (korrekturfelen finns i originalet). I den finns också en som förordnas till diktator:
Den nya ministären.
Enligt meddelande af utrikesministern Tereschtschenko upptager Petarsburgerrådets ministerlista följande namn.
Lenin — premiärminister.
Trotski — utrikesminister,
Weirhovski — krigsminister,
S. L. Bernatski (chef för Kasanjärnvägen) — kommunikationsminister,
Avilov — finansminister.
Bland bolschevikerna uppgifves det, att Werkovski skulle förordnas till diktator, tills den nya mnstären hunnit bildas. — Djen.
Åbotidningen Västra Finland återger två sidor, dels de nya revolutionsmakarnas:
Ett upprop av militärrevolutionära kommitén.
Rådet åtar sig att med fasthet upprätthålla ordningen.
Dels interimsregeringens:
Alla statskuppsförsök skola undertryckas.
En uppmaning av regeringen.
Hela den sidan i Västra Finland speglar en dramatisk dag på 1900-talet: Läget i Ryssland, Kriget och Panik i Venetien (med karta över krigsskådeplatsen). Ingen lätt dag för medborgare i republiken Ryssland med furstendömet Finland, vilket i det lilla kan illustreras av följande annons på första sidan av Borgåbladet denna dag efter oktoberrevolutionen.
Nu kan någon med en blick i backspegeln hävda, att det inte var tre revolutioner: februarirevolutionen ska nog ha varit en revolution, men oktoberrevolutionen var en statskupp.
Den distinktionen har nu inte varit ämnet för dessa krönikebihang. Jag har noterat, att Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet våren 1917 ömsom kallade det som hänt en revolution, ömsom en statskupp. Och så sent som den 9 november 1917 var rapporteringen inte högröstad.
Det är ju segrarna som skriver historien. Alla kupper som lyckas kallas revolutioner av dem som vann. Senast har vi bevittnat Majdan i Kiev; formellt en kupp men folklig som en revolution. Det är dock inte platsen att utreda här.
DS